Flykten from Orkan by Orkan

Jag var ett barn i ett brinnande land, en by full av hunger och av sand
Jag trivdes ju då min mor var av guld, min var var i tjänst för att ej stå i skuld
Så kom den dagen då allt gick i kras, jag var så rädd, försökte att ej bli sedd

Jag ropade på mor vi kom ifrån varann, men inget svar fick jag då hon försvann
Utan mat och vatten tog jag mig fram, med glittrande hy och gråten i hals
Jag kom som ett barn till ett gulblått land, för kriget kom och det slet mina band
En helt ny värld och en främmande stad och jag såg ingen militärparad

Minnet av mor var ett krig i mig, men jag kvävde min gråt för ett hej
Det var en kvinna i rött hon sa det är okej, var inte rädd du kan lita på mig
Jag blev tryggare då jag fick höra mitt språk, vart är jag nu och hur långt har jag åkt?
Hon sa jag ska lära dig att bli en av dom, annars måste du nog resa om

Idag kan jag tala de gulblåas språk, jag har ett hem, ett jobb och en familj
Det enda som inte anses vara svenskt det är mitt namn, min brytning och min hud

Jag önskar jag slapp den oro jag har över att ej få stanna kvar
Att slitas igen från min familj och mitt hem, ja de är mer än vad jag skulle klara av

Jag tänker ännu på min mor och min far och jag hoppas att dom än idag finns kvar

• 70's
• Progg
• Rock
• Sweden
• Gothenburg